Mönsterås hamn- och stationsområde
Området kring Mönsterås hamn och station är ett av de områden som förändrats mest de senaste 150 åren. Sedan 2015 visar Stranda hembygdsförening under sommarhalvåret upp delar av områdets historia på nio skyltar. På denna sida visas de fotografier som kan ses vid skyltarna, samt en förkortad version av den text som finns vid varje skylt. Till varje skylt hör också en ljudfil med inläst historik.
Kråkerumsbroarna
Broarna över Lillåns utlopp byggdes 1909 och förkortade avsevärt vägen till köpingen för dom som bodde på andra sidan Mönsteråsviken. I äldre tider hade man fått ta sig till Mönsterås via Kråkerumsallén strax norr om köpingen.
Lyssna på historien om Kråkerumsbroarna
Byggnader sedda från Kråkerumsbron
På denna bild ser vi en stor länga som tillhörde Sveafoder. Den revs vid nya Sjögatans sträckning på 1990-talet. Huset därefter till vänster var nya diverseaffären som gick samma öde till mötes.
På bilden ser vi några byggnader som kunde ses från Kråkerumsbron på 1930-talet.
På denna bild ser vi Kråkerumsbron före ombyggnaden 1950.
Lyssna på historien om byggnaderna
Sjögatan
Här ser vi Sjögatan norrifrån under 1900-talets början.
Sjögatan var i äldre tider livligt trafikerad av hästforor som levererade skogsprodukter till fartygen. Ofta var det ved till storstäderna och Öland. Från Öland kunde man byta till sig säd mot ved. Även kreatur togs in via hamnen.
När järnvägen kom 1902 blev gatan av än större betydelse. Det öppnades även kaféer och ölstugor som blev samlingspunkter för både sjömän och bönder.
Sjögatans bebyggelse låg i huvudsak på västra sidan dit tomterna på Storgatan sträckte sig. Åt sjösidan fanns färre hus, men desto flera magasin och sjöbodar. Sjögatan var vardagsgatan medan Storgatan var fingatan.
Vid Sjögatan fanns också industriell verksamhet, som spinneri, färgeri och en väderkvarn som malde bark till garveriet. Kvarnen revs 1907 och flyttades till Öland.
Vid Sjögatan bodde framför allt fiskare och sjömän. Utmed sjökanten fanns två slakterier och som mest tre fiskaffärer.
Vid ombyggnaden av nuvarande Sjögatans sträckning vid slutet av 1900-talet fick den gamla Sjögatan namnet Sjötorgsvägen.
Lyssna på historien om Sjögatan
Blekingeekan Näbban
Blekingeekan Näbban gick huvudsakligen med sill och saltad torsk längs smålandskusten. Fisken fanns i tunnor som stuvades mitt i båten. Hösten 1929 besöktes Mönsterås marknad för sista gången och 1931 inköptes båten av Stranda Hembygdsförening för att införlivas med samlingarna vid fiskemuséet på Nynäs.
Lyssna på historien om Blekingeekan Näbban
Sjötorget och Sillbryggan
Lyssna på historien om Sjötorget och Sillbryggan
Mönsterås brandväsende
År 1890 hade Mönsterås köping endast tre handkraftssprutor. För att mer effektivt bemöta större bränder inköptes en ångspruta.
Ångsprutan blev snart omodern och 1923 inköptes därför en motorspruta. Samtidigt bildades en ”elitkår” och en brandtelegraf sattes upp. Det fanns två brandskåp och larmet gick direkt till polisstationen, varefter elitkårens medlemmar kontaktades.
Signalsystemet motsvarade inte längre tidens krav, så därför köpte man in en modern larmapparat av märket L M Eriksson 1930. Brandskåpen utökades till sex och signalerna gick direkt till elitkårens medlemmar som hade alarmklockor både i bostaden och på arbetsplatsen.
För att ha råd att köpa en utryckningsbil bildades Mönsterås Brandkårsförening, som genom olika aktiviteter samlade in pengar.
1932 gjordes även en ombyggnad av spruthus och slangtorn som fick en höjd av 14 meter och rymde alla motorsprutor och utryckningsbilen.
Lyssna på historien om Mönsterås brandväsende
Östra kajen.
Mönsterås var sedan medeltiden en livaktig utskeppningshamn, men viken och tilläggsplatserna var ofta för grunda för de större fartygen, vilket blev ett hinder för ortens utveckling. För att förbättra situationen påbörjades under 1850-talet muddringar av inseglingsrännan och hamnen.
1863 talades om att färdigställa hamnkajen och hamnarbetet fortskred sedan lite i taget under kommande decennier. Muddermassorna användes för att fylla ut det område mellan hamnplanen och Bastugrundet som östra kajen idag vilar på. Massorna lastades på pråmar som sedan stakades in till stranden där man tömde muddren i långa trärännor. Arbetet sköttes främst av kvinnor.
Östra kajen blev även tilläggsplats för de ångbåtar som trafikerade Kalmarsund. Den enda passagerarbåt som var hemmahörande i Mönsterås var Prins Bernadotte, som gick i reguljär trafik mellan Stockholm, Mönsterås och Karlskrona mellan 1884 och 1915. Men också lastfartyg lade till här fram till att södra kajen stod klar 1916.På östra kajen fanns ett hamnkontor och en gammal fallfärdig smedja.
Hamnbassängen
1858 fick köpingen 12 000 riksdaler av Kungl. Maj:t till fördjupning av inseglingsrännan och uppmuddring av hamnen till 7 fots djup (ca 2 m). Muddermassorna användes först till att anlägga östra kajen, som blev färdig under 1870-talet. Muddermassorna räckte också till att fylla ut inre delarna av viken så att man kunde anlägga södra delen av Sjögatan. 1902 var även järnvägen byggd på muddermassorna.
En stor förbättring av hamnen gjordes under åren 1913-1916 då södra kajen byggdes. Ytterligare hamnförbättringar gjordes 1920-1924 då hela hamnbassängen torrlades och västra och norra kajerna anlades. De undervattensrum som syns på fotografierna är till för att minska sjöhävningen i hamnbassängen.
Runt hamnbassängen var ett hammarband fastsatt. Det var en 12 tums träbalk för fartygen att ligga mot.
Lyssna på historien om hamnbassängen
Mönsterås station
Mönsterås var sedan 1600-talet en köping med hamn och betydande sjöfart. Läget vid viken och den kringliggande rika skogsbygden gav goda förutsättningar för handel. Avsaknaden av järnväg hade emellertid medfört att tidens industrialisering hade gått köpingen förbi, med undantag av en tändsticksfabrik och några snickerifabriker.
Järnvägen, som var tänkt att sträcka sig från Mönsterås till Åseda, beviljades i mars 1899. Den första etappen på 12 km mellan Mönsterås och Sandbäckshult invigdes med pompa och ståt år 1902. Järnvägsbygget drog emellertid ut på tiden och först 1916 blev man klar med den sista biten fram till Fagerhult. Den avslutande sträckan till Åseda byggdes aldrig.
Grundläggningen av stationshuset i Mönsterås gjordes 1901, men arbetet avstannade av ekonomiska skäl. Biljettförsäljning och järnvägsexpedition inrymdes istället i den Melinska fastigheten belägen omkring 50 meter från stationsplanen. Först sommaren 1910 uppfördes nuvarande pampiga stationshus med stinsbostad på övervåningen.
Mönsterås lokstall uppfördes 1902 som ett rundstall i tegel med två platser och ett sammanbyggt vattentorn. Framför låg en vändskiva. 1916 byggdes lokstallet ut med ytterligare två platser och en liten verkstad för mindre underhåll.
Järnvägen, som var tänkt att sträcka sig från Mönsterås till Åseda, beviljades i mars 1899. Den första etappen på 12 km mellan Mönsterås och Sandbäckshult invigdes med pompa och ståt år 1902. Järnvägsbygget drog emellertid ut på tiden och först 1916 blev man klar med den sista biten fram till Fagerhult. Den avslutande sträckan till Åseda byggdes aldrig.
Grundläggningen av stationshuset i Mönsterås gjordes 1901, men arbetet avstannade av ekonomiska skäl. Biljettförsäljning och järnvägsexpedition inrymdes istället i den Melinska fastigheten belägen omkring 50 meter från stationsplanen. Först sommaren 1910 uppfördes nuvarande pampiga stationshus med stinsbostad på övervåningen.
Mönsterås lokstall uppfördes 1902 som ett rundstall i tegel med två platser och ett sammanbyggt vattentorn. Framför låg en vändskiva. 1916 byggdes lokstallet ut med ytterligare två platser och en liten verkstad för mindre underhåll.